I egenskap av provpublik gick ett par av Idioterna på en repetition av Göteborgs Stadsteater uppsättning av Harper Regan – skriven av den samtida brittiske dramatikern Simon Stephens.
Pjäsen handlar om en medelålders kvinna som inte får ledigt från jobbet för att besöka sin döende far. Hon kommer inte överens med sin tonårsdotter och något emotionellt ligger och skaver mellan henne och maken. Harper bestämmer sig för att åka iväg och besöka sin pappa trots stundande arbetslöshet som direkt konsekvens av detta och familjens protester, men hinner inte fram i tid. Upprörd över att fadern hann att dö och den i övrigt jobbiga tillvaron beslutar sig Harper för att göra uppror – vilket leder till att familjehemligheter avslöjas och konflikter blossar upp.
Så, hur var då denna teaterupplevelse? Tja, det bästa var att vi hade gratisbiljetter. För mig kändes det som om pjäsen i stort var en upprepning av klicheer: tråkigt jobb, jobbig chef, strulig relation med dottern, lika strulig relation med modern, tuktade drömmar, tråkig förort………Men, det är möjligt att jag missade en storslagen tematik, ett sällsamt djup eller någon genialisk sammanflätning av idé, ton och text (internet och porr, man gör om samma misstag som ens mor gjorde).
För mig var det mest intressanta (och roliga) Eric Ericssons gestaltning av ett skumt drägg som Harper möter i en bar. Kanske den karaktären också var en stereotyp men dialogen och skådespelet fick en energiinjektion. I övrigt tyckte jag skådespelet var lite…skevt…emellanåt. Jag kan inte sätta fingret på det men något var det som störde mig – motrepliker som föll utan att karaktären tycktes ha reagerat på vad motspelaren sa, ord på ord på ord, sen gigantiskt känsloutbrott och sedan ord på ord på ord.
Mycket av dramatiken tycktes också gå ut på att få reda på vad karaktärerna egentligen hade pratat om i scenen innan eller vad det var som pågick just nu “vem är den där mannen hon har den där märkliga konversationen med? Jaha!” “jaså, hon och maken grälade i förra akten på grund av…” det var för mig ointressant eftersom det inte tycktes leda till någon fördjupning. Det var mest av allt irriterande
Så, kan jag rekommendera den? Nej, jag har sett betydligt mer intressanta och engagerande pjäser framförda av “amatörer”. Hade jag betalat 220 kr som ordinarie pris är hade jag varit riktigt upprörd. Håller tummarna för att Stadsteatern lyckas bättre med “En helt god kvinna” som får besök av oss nästa vecka.
Jennie
